Dahlians historia

Dahlian hör till de korgblommiga växterna, Asteraceae.

Dahlian är en relativt sett ny växt, den har troligen uppstått ur släktet Bidens på svenska kallat Skäror, den vanligaste arten i Sverige är Brunskäran. I Mellanamerika förekommer ett antal arter som där kallas Beggar’s tick.

Dahlian härstammar från Mexico där Azteker och andra indianstammar använde den i matlagningen, troligtvis mest för medicinskt syfte för den smakar inte gott, men även för dekoration och i religiösa sammanhang. Aztekernas namn på den var Acocotli eller Cocoxochitl.

Efter Spanjorernas erövring av Mexico finns sporadiska rapporter av denna växt och troligen togs den även hem till Spanien under 15, 16 och 1700 talen utan att väcka någon större uppmärksamhet men den finns omnämnd i några skrifter.

1789 sänder direktören för den botaniska trädgården i Mexico city, Vicente Cervantes några ”plantdelar” av Acocotli till direktören för Madrids botaniska trädgård, Abbe Antonio Jose Cavanilles.

Efter att ett par år ha odlat dessa plantor ger Cavanilles dem år 1791 namnet Dahlia, efter den svenske botanisten Andreas Dahl (1751-1789). De tre arter som Cavanilles namngav var: D. pinnata, D.rosea och D.coccinea.

Under 1790 talet skickade Cavanilles frön och knölar till olika delar av Europa.

Åren 1804-05 skickar Frederick Alexander von Humbolt frön av Acocotli från Mecoacan i Mexico till en botaniker i Tyskland vid namn Willdenow. Dessa odlas samma år av Willdennow och han ger dem namnet Georgina, efter sin ryske vän och reskamrat, professor Georgi.

Von Humbolt skickar även frön från Mexico till andra botaniker i Europa år 1805.

Det är dessa två importer av knölar och frön som startar förädlingen av Dahlian eftersom den spreds till flera olika botaniska trädgårdar och man uppmärksammade dess förmåga att korsa sig och bilda nya hybrider som gav upphov till stor variation i form och färg.

År 1809 drar Willdenow tillbaka sitt namn Georgina till förmån för Cavanilles namn Dahlia,

Dock används Georgina så vitt jag vet fortfarande i Norge och delvis Danmark. Även i Sverige var namnet Georgin ett vedertaget namn på Dahlian för inte så länge sedan.

Från 1810 talet och framåt århundradets mitt utvecklades många sorter och nya typer av Dahlior. Den var en mycket populär blomma runt om i Europa. År 1846 utlystes en pristävling av Caledonia Horticultural Society of Edinburgh i Skottland. Sällskapet skulle betala 2 000 pund till den som kunde ta fram en Blå Dahlia. Ingen har ännu lyckats med detta så prispengarna finns troligen fortfarande kvar att hämta i Skottland.

Dahlian har sedan dess utvecklats mer och mer. Nya typer har tagits fram och senare åter försvunnit. Noggranna studier av växten i Mexico och Guatemala har givit upphov till att nya arter har konstaterats, vissa artnamn har även under årens lopp strukits eftersom dessa har konstaterats vara korsningar av andra arter.

Allteftersom har det bildats sällskap som värnar om Dahlian, samt vill utveckla och klassificera den. År 1964 gjordes en överenskommelse mellan sällskapen i England och USA att man skulle ha ett samarbete så att den stora förvirringen i klasser och sortnamn som då rådde skulle försöka undvikas i framtiden. Dock har de båda sällskapen fortfarande inte samma regler i klassificeringen av de olika typer som förekommer, men sortnamnen är bättre ordning på numera.

Det har utarbetats regler kring sortprovning och klassificeringen av Dahlian för att få fram vackra och livskraftiga sorter som passar till många olika ändamål. Hängivna odlare i många länder har deltagit i förädlingsarbetet .

Under de dryga tvåhundra år som Dahlian förädlats, har det registrerats mer än 50 000 olika sorter världen över, många av dessa existerar inte i dag men några tusen finns att hitta hos Dahlia odlare runt om i världen.

Utöver dessa registrerade sorter så har många sina egna sorter i täppan, för det är ganska enkelt att själv samla in frön, som sedan blir unika sorter eftersom Dahlian korsar sig i stort sett ohämmat.

Kan man sedan bevara knölarna över vintern och förmera dem, så är det möjligt att behålla sin sort i många år till glädje för människor och pollinerande insekter som också älskar Dahlian.

Stora delar av texten är fritt översatt från skriften, THE ALPHA-OMEGA OF DAHLIAS av Gerald Weland, USA. Detta är en mycket noggrann redogörelse för Dahlians utveckling. Den finns att läsa på, ADS, Amerikanska Dahliasällskapets hemsida www.dahlias.org

2007-03-15
Olof Ekblad

På gång